– Vi spelade föreställningar för barnen som bor i red light districtet och gett dem en stunds paus från allt hemskt. Clowner utan Gränser driver även en cirkusskola för dessa barn så vi gjorde shower tillsammans med barnen och en annan organisation hade mutat bordellägarna så deras mammor skulle få komma och titta. Det var fantastiskt att se stoltheten och glädjen i allas ögon.

– Vi har även arbetat i ett slumområde där människor bor inklämda mellan en järn- och motorväg samt i ett barnfängelse. På alla dessa platser märktes det verkligen att skrattet behövdes.

Vad är ditt starkaste minne från resan?

– Jag kommer aldrig glömma en pojke vi träffade i barnfängelset. Han var i 8 år och dövstum. Under showen satt han längst fram och såg först rädd ut. Men sen kom skrattet! Det mest fantastiska skratt jag hört! Det var så fint få göra honom glad!

Har arbetet med Clowner utan Gränser förändrat dig?

– Oja! Både som person och yrkesmässigt. Jag har fått en ny stolthet över mitt yrke.

– I bordellområdet sa de ”vi kan ge dom här barnen mycket men vi kan aldrig ge dom ett skratt”. Men det kan vi göra! Skratt är att leva! Vissa organisationer får människor att överleva, att överleva är en sak. Men att verkligen leva är något helt annat.