Jag tror att svensk lantbruksnäring själv mår bra av att reflektera över utfallet av Storbritanniens folkomröstning nu när känslorna efter utfallet börjar lägga sig.

Tyvärr har även andra förståsigpåare gillande härmat EU-ministerns uttalande

I min vardag möter jag kunder, leverantörer och medarbetare som i skenet av Brexit uttrycker en uppfattning om att EU inte utvecklats till det de önskat. Även om jag själv var positiv till Sveriges inträde i EU kan jag inte kritisera de som hävdar att lantbrukssektorn har utvecklats till något helt annat EU än vad ja-sidan marknadsförde inför folkomröstningen.

Sveriges EU-minister, Ann Linde (S), kommenterade resultatet av Storbritanniens utträde med att ”vi har varit dåliga med att föra ut fördelarna”. Tyvärr har även andra förståsigpåare gillande härmat EU-ministerns uttalande. Det hade varit klädsamt med kommentarer som också intresserar sig för att ärligt sätta fingret på det som fungerar dåligt.

Rättvisa villkorArne

Om jag avgränsar citatet om ”att föra ut fördelarna” till att endast innefatta svensk jordbrukssektor, är det uppenbart att dagens EU skulle ha betydligt svårare att få min sympati. Sverige är en stor nettobidragsgivare och lämnar årligen ett bidrag på 20 miljarder SEK till EU. Hur kan det med sådana trumf på hand, och under många år, vara så svårt att skapa rättvisa villkor till det egna landet? Jag tycker inte det är fel att verka för nationella svenska intressen utan risk att kallas för EU-fientlig. Det kan orimligen vara fel med att stå upp för de egna nationella särintressena - som vilket annat EU-land som helst.

Jag tror därför att en EU-debatt är nödvändig – även i Sverige

Storbritanniens innovationsförmåga kommer inte försvinna med ett utträde ur EU.
Jag utesluter inte att Storbritannien, likt Norge, på ett par års sikt kommer att förhandla fram separata avtal samtidigt som pundet sjunker, vilket gör utländska investeringar billigare. De kan helt enkelt göra som Irland gjorde och erbjuda företag lägre beskattning och mer frikostiga regelverk än inom EU.

Att prisskillnaden är helt och hållet produktionsorienterad förstår de flesta allmänbildade konsumenterna. Jag tror därför att en EU-debatt är nödvändig – även i Sverige. En debatt som tar sin utgångspunkt i realism - inte populism - där istället ett pragmatiskt synsätt får gå före den mosaik av välvilliga politiska visioner som vi har just nu. Vad vill vi med vårt medlemskap? Hur vill vi stödja svenskt lantbruk inom ramen för EU och hur skall vi konkret göra det?

Del av ansvaret

Det är många parter som har svårt att se sin egen del i ansvaret till varför vår egen livsmedelsproduktion utvecklas negativt. Att vi har importerade livsmedel är idag ett faktum. Men de fördyrande produktionsvillkoren är ett moraliskt ansvar för folkvalda gentemot svenska bönder.

På Svenska Foder pratar vi ofta om helheten

Frågan om vilken fläskfilé de anser att hushållen med svagare ekonomi skall köpa - den svenska för 170 kronor per kilo eller den importerade för halva priset - har aldrig ställts till EU-ministern eller inför en samlad svensk Riksdag. Det borde göras. Kanske också den lokala handlaren vill svara på frågan? Det moraliska ansvaret vilar självklart också på handelsledet som med prissättningen av svenskt kött riskerar att göra det svenska till en nischprodukt för butikskunder med stor plånbok.

På Svenska Foder pratar vi ofta om helheten. Enkelt uttryckt betyder det att säljare och köpare, kunder och leverantörer skall känna sig ömsesidigt nöjda med förhållandet och överenskommelsen i sin helhet. På så vis blir fler nöjda. Med samma inställning tycker jag våra folkvalda skall förbereda sig inför kommande förhandlingar om EU-bidragen och verka för gemensamma konkurrensvillkor för svenska lantbrukare som för övriga Europa.