Ett exempel är den typ av avfall som sorteras under ”hushållsliknande avfall”, som kan vara matavfall från restauranger, caféer och liknande.

– Det saknas idag en tydlig nationell definition på vad som ingår i hushållsliknande avfall från företag och andra verksamheter, och därmed blir det oklart vem som äger vilket avfall. Oklarheterna leder till problem när exempelvis kommuner hävdar att det ska ingå i deras monopol att hantera avfall som härstammar från produktion av tjänster, t ex från restaurangernas kök. Vi anser att det är verksamhetsavfall, berättar Britt Sahleström, vd på Återvinningsindustrierna.Britt

Det grundproblematiken handlar om är att restauranger, caféer och liknande helt naturligt ser sig själva som producerande företag, och det avfall deras produktion genererar i form av matavfall från köket blir då verksamhetsavfall, inte hushållsavfall. Företagen vill själva äga och ta ansvar för att hantera sitt avfall i en cirkulär ekonomi.

– Ett exempel är frityroljor som under mer än 40 år har hanterats och återvunnits av mindre företag till råvaror för den kemitekniska industrin och till dieselbränsle. Här har återvinningsföretag och restaurangägare skapat resurseffektiva kretslopp för avfallet, som är både spårbara och certifierade, fortsätter hon.

Men, flera kommuner har byggt anläggningar för att producera biogas och vill ha in mer matavfall till sina anläggningar. Det är en av anledningarna till att vissa kommuner beslutat att tolka bestämmelserna så att det som restauranger och caféer ser som verksamhetsavfall istället inkluderas i det hushållsliknande avfallet och därmed ingår i kommunernas monopol på hushållsavfall.

Höga ambitioner med återvinning

De som drabbas när kommuner beslutar så, exempelvis restauranger och caféer, påverkas både ekonomiskt och i sina egna ambitioner med avfallshanteringen.Sandra

– Vissa fraktioner av deras avfall har de under många år fått betalt för som en råvara till återvinningsföretagen. När kommuner beslutar att den sortens avfall istället ingår i deras monopol så ska restaurangerna helt plötsligt börja betala en avgift till kommuner för att de hanterar något som restaurangerna tidigare fått betalt för, berättar Sara Sundquist, livsmedels- och hållbarhetsstrateg på branschorganisationen Visita.

Men, det är inte bara ekonomin som påverkas utan även restaurangernas egna ambitioner med återvinningen, som ofta kan vara högre än kommunens, speciellt om de har incitament för att jobba med de frågorna.

– När kommunerna samlar in avfallet så får restaurangen betala en fast avgift för en viss storlek på avfallskärl, oberoende av om det blir fullt eller inte. Om restaurangen däremot själv ansvarar för sitt avfall så finns stora incitament att minska mängden avfall och dessutom sortera avfallet i fler fraktioner för att kunna sälja det avfall som genererar ett värde på marknaden, förklarar hon.

Så när alltmer avfall får ett värde så skapas förutsättningar för en effektivisering av avfallshanteringen, om ansvaret för avfallet ligger hos de som producerar det.

– Samhällsnyttan blir därför större om den typen av avfall kan klassas som verksamhetsavfall och kontrolleras av dem själva, istället för att definieras som hushållsliknande avfall som hamnar inom kommunernas monopolhantering, avslutar Sara Sundquist.