Anders Alm, handläggare på miljödepartementet, berättar att sedan 1980-talet har mycket gjorts för att stoppa skadliga utsläpp till Östersjön, vilket märks i betydligt renare vatten i Stockholms Skärgård. Dock kvarstår stora övergödningsproblem längre ut i Östersjön med algblomningar och döda bottnar. Detta är bland annat en effekt av det man kallar Östersjöns interna belastning, det vill säga skadliga ämnen som redan finns i bottensediment och som kontinuerligt läcker ut. Det är flera problem som samverkar;  de lagrade halterna av exempelvis fosfor och problemen med en låg syresättning. Vid syrefattiga förhållanden löses fosfor ut från bottensedimentet. Idag är fosforutsläppen i Östersjön från den interna belastningen 10 gånger så höga som från externa källor.

– Det är en mycket komplex situation som inte har några enkla lösningar, men forskning har lett fram till flera möjliga metoder som man kan använda för att restaurera Östersjön, berättar han. Anders Alm

Det går inte enligt Anders Alm att välja mellan att jobba vidare med att stoppa utsläppen eller hantera den historiska belastningen av olika skadliga ämnen. Man måste satsa på båda spåren parallellt.

– Men, det är svårt att mobilisera resurser för att hantera den interna belastningen då det inte finns någon naturlig ägare av det problemet, förklarar han.

Ägarfrågan är betydligt enklare när det gäller utsläpp, för de sker i direkt anslutning till en stad eller en fabrik. Men, vem som har släppt ut vad historiskt går inte att avgöra, därför blir det svårt att motivera enskilda länder att lägga pengar på att lösa problemen.

– Som jag ser det måste det vara ett gemensamt statligt ansvar mellan alla länder runt Östersjön, men där är vi inte ännu, säger Anders Alm.

Han berättar att Sverige satsat mycket på forskning och fältundersökningar av metoder som kan hantera den interna belastningen i sjöar och i Östersjön, exempelvis:

  • Att syresätta bottnarna så att fosforn inte löses ut från bottensedimentet
  • Att binda fosforn till exempelvis aluminium eller märgel, en restprodukt från kalkbruk på bland annat Gotland
  • Att muddra upp bottensedimentet och utvinna fosforn
  • Att pumpa upp sedimentvatten och vattna jordbruksarealer, på det sättet återanvänds fosforn.
  • Att samla in ilandflutna alger som används för bioenergi

Men, alla dessa tekniker är fortfarande på utprovningsstadiet.plattform

– Man har haft mycket intressanta resultat med  syresättning av bottnar, samtidigt är det en relativt sett dyr process då det kräver investeringar i utrustning som stora pumpar ute till havs. Man har även arbetat med lågflödesmuddring och aluminiumfällning.  En enklare och billigare metod som man ännu inte provat i fält skulle  vara att använda märgel för att binda fosforn, säger Anders Alm.

Forskarna diskuterar vilka åtgärder som är bäst för Östersjöns framtid. En del är skeptiska till aktiva åtgärder för att rena det som redan finns i bottensedimentet då de tror det kan rubba balansen, medan andra tycker det är självklart att ta hand om den historiska skuld som vår generation skapat, att det handlar om att väcka döda områden till liv igen.

När det gäller samarbetet kring Östersjön gäller det än så länge främst utsläppsfrågan. HELCOM är en gemensam konvention om exempelvis beting för minskning av övergödande utsläpp inom  Baltic Sea Action Plan. Inget av dessa hanterar dock den interna belastningen, där återstår fortfarande en del arbete för länderna runt Östersjön.