Debattartikel av:

Mattias Bergström. Foto: PrivatMattias Bernström
Vd, FANN VA Teknik AB


Terje Skaarnes. Foto: PrivatTerje Skaarnes
Marknadskoordinator, Bra Miljöteknik Sverige AB


Patrik Ellis. Foto: David BloméPatrik Ellis
Vvd, Affärsutveckling BAGA Water Technology AB

Det vill säga att avloppsvattnet måste genomgå en längre gående rening än slamavskiljning. Från allra första början handlade det främst om smittskydd men idag handlar debatten ofta om miljöskydd. Faktum är att smittskyddet i grund och botten är grundläggande och många glömmer ofta bort detta i debatten. När ungefär 200 000 anläggningar inte uppfyller det grundläggande efter 50 år så är något fel, antingen i lagstiftningen eller i tillsynsarbetet.

"Reningsnivåerna i vissa områden kan säkert diskuteras"

Det är ett känt faktum att tillsynsarbetet inte räcker till då en hållbar åtgärdstakt av befintliga svenska enskilda avlopp, enligt HaV, behöver ligga på 35 000 anläggningar per år, medan endast ungefär 15 000 åtgärdas årligen. Reningsnivåerna i vissa områden kan säkert diskuteras men det är inte där det grundläggande felet ligger, det är tillsynsarbetet hos myndigheten som är den stora bristen.

 

Billiga och enkla lösningar

Idag vet de enskilda miljöinspektörerna att åtgärdstaken är långt ifrån hållbar och man kompenserar för detta i de enskilda ärendena genom att ställa höga krav. Tyvärr är detta ogjort arbete som sänker åtgärdstakten än mer genom att varje tillståndsärende tar längre tid att handlägga och effektiviteten går ner ytterligare.

"Många vill ha billiga och enkla lösningar"

Samtidigt vet anläggare, fastighetsägare och leverantörer att en anläggning med ett nytt tillstånd inte kommer att kontrolleras de närmsta 47 åren med nuvarande takt. Många vill ha billiga och enkla lösningar vilket inte alltid hänger ihop med de krav som gäller för tillståndet.

 

Kräver tillsyn

Driften av många anläggningar kräver tillsyn, påfyllning av flockmedel eller byte av material för att leva upp till kraven i tillståndet och det kostar pengar. Däremot kostar detta inte mer än vad det kostar att vara ansluten till det kommunala verksamhetsområdet. Fastighetsägare ser att grannar fortfarande har gamla anläggningar med undermålig funktion och utan extra kostnader. Man tänker, vad gör det för skillnad att jag tar kostnader för driften när de flesta andra inte behöver.

"Det skulle höja funktionen på nya anläggningar"

Med en fungerande tillsyn där myndigheten likt sotaren kontrollerar alla anläggningar med ett visst intervall, exempelvis vart femte år, blir inte särskilt dyrt. Det skulle höja funktionen på nya anläggningar samtidigt som åtgärdstakten skulle höjas väsentligt.

Leverantörer skulle få ta ansvar för levererade produkter och tjänster, anläggare skulle stå till svars för dåliga installationer och konsumenttjänstlagen skull få den verkan den är till för som skydd till fastighetsägaren. Miljöinspektörerna skulle inte behöva bry sig i samma grad om vad man ansöker om att få anlägga, utan främst ta hänsyn till vald lokalisering av anläggningen. När tillsyn sedan utförs på en anläggning skall den klara de krav som är inskrivna i tillståndet.

 

En fungerande tillsyn

Fastighetsägaren är ansvarig enligt lagboken, men anläggaren som oftast sålt anläggningen har enligt konsumenttjänstlagen ett ansvar för att den valda anläggningen är rätt liksom leverantören av anläggningen. En fungerande tillsyn skulle resultera i att fabrikat som inte klarar kraven skulle försvinna från marknaden, anläggare som gör undermåliga installationer skulle väljas bort eller tvingas göra bättre jobb och anläggningar i drift skulle göra skillnad för både miljö och smittskydd.